Söndagskyrkan hos mig
Vilken jäkla söndag, jag är helt slut.
Jag har insett att jag inte klarar av för mycket under en och samma dag, och jag vet inte om de e jag som e konstig eller om de är så för alla.
Jag är en "sån där" som är väldigt eftertänksam, ibland e de bra ibland inte. Ibland (ofta) sprängs mitt huvud men ibland blir allt till ett enda härligt flow.
Lite slutsatser behöver jag allting dra, och om jag inte hinner med de efter de första jag gjorde innan de andra kommer då kan de bli kortslutning. Kroppen skriker - Släng dig ner på marken och gråt, gråt Louise! Men de går ju inte alla gånger måste jag säga, been there.
De roligaste är ju ändå när jag sitter där, på kvällen och som vanligt sitter och sumerar dagen i huvudet. Spelar upp allting som en film, fast med väldigt många pauser, tillbakaspolningar och framåtspolningar. Plötsligt inser jag hur allting låter och ser ut, ingenting är egentligen någon big deal, men för mig har de blivit de. Iochmed att jag inte fått tid till eftertanke har jag därför gjort allting till stora grejer, oavslutade projekt som blivit större och större och som slutligen lyckats få ner mig så långt att jag vill gråta. Konstigt men väldigt fascinerande hur man fungerar, hur alla fungerar olika.
Nu, när klockan väntar in slaget 20.00 kan jag faktiskt dra en bra slutsats efter denna dag. Jag heter Louise, och jag behöver eftertanke, det är viktigt för mig. Å andra sidan är de också något jag behöver jobba på för att minska en aning så de inte tar över mina känslor och tillslut min livsglädje, det är ingenting som tillslut ska få mig att sluta le, vilket de lätt kan bli.
Viktigt är att lyssna på sig själv, förstå sig själv och ta hand om sig själv. Jag gör de väldigt sällan, men är driven och medveten om detta: Övning ger färdighet och Ingenting kan stoppa mig.
Bra ord.
Jag har insett att jag inte klarar av för mycket under en och samma dag, och jag vet inte om de e jag som e konstig eller om de är så för alla.
Jag är en "sån där" som är väldigt eftertänksam, ibland e de bra ibland inte. Ibland (ofta) sprängs mitt huvud men ibland blir allt till ett enda härligt flow.
Lite slutsatser behöver jag allting dra, och om jag inte hinner med de efter de första jag gjorde innan de andra kommer då kan de bli kortslutning. Kroppen skriker - Släng dig ner på marken och gråt, gråt Louise! Men de går ju inte alla gånger måste jag säga, been there.
De roligaste är ju ändå när jag sitter där, på kvällen och som vanligt sitter och sumerar dagen i huvudet. Spelar upp allting som en film, fast med väldigt många pauser, tillbakaspolningar och framåtspolningar. Plötsligt inser jag hur allting låter och ser ut, ingenting är egentligen någon big deal, men för mig har de blivit de. Iochmed att jag inte fått tid till eftertanke har jag därför gjort allting till stora grejer, oavslutade projekt som blivit större och större och som slutligen lyckats få ner mig så långt att jag vill gråta. Konstigt men väldigt fascinerande hur man fungerar, hur alla fungerar olika.
Nu, när klockan väntar in slaget 20.00 kan jag faktiskt dra en bra slutsats efter denna dag. Jag heter Louise, och jag behöver eftertanke, det är viktigt för mig. Å andra sidan är de också något jag behöver jobba på för att minska en aning så de inte tar över mina känslor och tillslut min livsglädje, det är ingenting som tillslut ska få mig att sluta le, vilket de lätt kan bli.
Viktigt är att lyssna på sig själv, förstå sig själv och ta hand om sig själv. Jag gör de väldigt sällan, men är driven och medveten om detta: Övning ger färdighet och Ingenting kan stoppa mig.
Bra ord.
Kommentarer
Trackback
